Veckans tisdagstrio ryms i EN pocket

Selma Lagerlöf. Vilken författare, vilken kvinna, vilken eldsjäl! Första kvinnan att få Nobels litteraturpris också (1909). Och i dag upphöjs hon ännu ett snäpp, eftersom Skriv-Robert bestämt att hon och ingen annan är, helt på egen hand, temat för denna veckas tisdagstrio.

Trogna besökare på min blogg vet att jag är en hängiven Selma-beundrare. Och jag har redan, oräkneliga gånger, nämnt böcker hon skrivit. Nämnt dem för att de är fantastiska, mystiska, berörande ... ja det finns många egenskaper som kan räknas upp.

Då är frågan om jag alls kan variera mig och komma med något som åtminstone är lite annorlunda? Gör ett försök. Och slår tre flugor i en enda smäll!

För i tre delar är de skrivna, Selma Lagerlöfs memoarer. Tillsammans kallas de "Mårbackasviten", och det här är de olika delarnas titlar: "Mårbacka" (1922), "Ett barns memoarer" (1930) och "Dagbok" (1932). Om du lyckas hitta dem i samlingsvolymen med omslagsblommor av systrarna Jobs blir det en extra härlig pocketbok att ha i hyllan  (sedan du läst den förstås)!

Suverän läsning bjuds man på. Om ett brokigt familjeliv, om att ha ett fysiskt handikapp, om att träffa och bli kär i Studenten, om att komma från "vischan" och hamna i Stockholm, om fascinationen för språk, om alla flickdrömmarna, om kalasen med släkten ... Omistliga böcker, helt enkelt.

Copyright Klimakteriehäxan

I alfabetisk ordning

En ny "bloggutmaning" dök upp härom dagen. Det är Enligt O, som vill få oss att satsa på "Litteraturens ABC". Först ut är föga förvånande bokstaven A ... 

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på A. Ja här blir det ingen djärv satsning för jag väljer Astrid Lindgren! Vill peka på två böcker: "Krigsdagböcker" och "Samuel August i Sevedstorp och Hanna i Hult". Den första är hennes skarpsynta iakttagelser av händelser under andra världskriget och den andra är hennes föräldrars hjärtevärmande kärlekshistoria.

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på A. Jeanine Cummins har skrivit "Amerikansk jord" (American Dirt) och den lämnar ingen läsare oberörd. Historien är, tyvärr, grundad på verkligheten och den kan som bekant vara grym. Riktigt bra bok!

Berätta om en eller flera böcker som det gjorts lyckade adaptioner av, till exempel filmer, tv-serier eller varför inte pjäser. "Flyga drake" (The Kite Runner) av Khaled Hosseini var en av de första skönlitterära skildringarna av livet i Afghanistan som jag läste. Tyckte verkligen om den. Såg senare, med stor skepsis, filmen, men tänk att den höll!
Jag tyckte också om Västanå teaters tolkning av Selma Lagerlöfs "Kejsaren av Portugallien" som jag såg i den s k Teaterladan i Sunne nyligen.

Så där ja, då är det bara sisådär 28 bokstäver kvar. Bävar redan för X.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om Finnkampen

Finnarna får säga vad de vill, vi svenskar har ju ändå alltid beundrat dem, älskat dem på avstånd, deras karghet, tystnaden, styrkan, modet. Men vi har också alltid velat klå dem, i allt, i varje gren, segra över varje meter, kriga ner dem i varje landskamp.

-Johan Croneman i Dagens Nyheter funderar i sin krönika kring den klassiska friidrottstävlingen Finnkampen (Ruotsi-ottelu) som nu avgjorts för hundrade gången. Det hände i helgen, på Stockholms Stadion. Sverige vann i år, både damerna och herrarna.

Han vann!

Vilken tv-rysare! Vilken lirare! Och han vann till sist! Vi var naturligtvis jättejättemånga som såg Truls Möregårdh spela finalmatch mot bordtennisens världsetta, Kinas Lin Shi Dong, ikväll. Snacka om underhållning! Matchen gick till avgörande set och allra sista bollen var en galen uppvisning i vad man (läs "några väldigt få") kan göra med en boll. Glad blev han, grabben, och glada blev vi andra också fast vi bara hade tittat på! Tyvärr lyckades jag inte fånga hans stora segersmajl på bild men prisbucklan har han i ett fast grepp och ungefär en miljon kronor får han i prispengar för vinsten i den prestigefyllda turneringen Europe Smash. Grattis grabben!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om böcker

Böcker är en otroligt viktig del av vår kultur och bokhandlar är en viktig del av levande städer. Det är en fantastisk känsla att gå in i en butik utan att riktigt veta vad man letar efter men komma ut därifrån en bok rikare.

-Kulturminister Parisa Liljestrand (M) i ett inlägg på Instagram med anledning av att den legendariska bokhandeln Hedengrens vid Stureplan i Stockholm än en gång hotas av stängning, vilket Liljestrand verkar vilja förhindra. Jag tycker ministern har alldeles rätt, men många väljer att citera henne  – felaktigt  – och påstår att hon sagt att "böcker är en viktig del av litteraturen". I videon säger hon visserligen så men med tillägget "och kulturen".

Augustiblommor

Augusti är en blommig månad. Bevis på detta faktum har jag runt omkring mig, både inne och utomhus. Se bara på buketten jag fick av min väninna! Hon tog en rosa hortensiaboll och matchade den med några gröna kvistar med svarta bär från en buske i sin trädgård. Är det aronia? I så fall kan bären, om man plockar många, bli sylt, har jag förstått (men aldrig smakat). Passade perfekt i glasvas med gulddekor, som ett litet stilleben framför mina ögon!

I en annan liten keramikvas fick balkongens sista penséer ta plats. Deras säsong är sedan länge över, men inte kan jag slänga några blommor som ser så välmående ut i soporna? Vårdar dem ömt intill slutet, som inte är långt borta ...

Cikoria, en blomma som också har det lustiga namnet Vägvårda, blommar runt "min" busshållplats nu. Underbar blå färg! Och tänk att man av dess rötter kan framställa en dryck som lär vara väldigt likt kaffe (fast utan koffein)!

Det är Åke som efterlyser Veckans foto och märkvärdigare bilder än så här har jag inte lyckats åstadkomma denna vecka, vet inte hur det kan komma sig men kameran har inte varit i flitigt bruk. Fast när det kommer till blommor har jag ju svårt att låta bli att knäppa!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om kaffe

Närmar mig upplösningen på vad jag skulle vilja kalla för en mjukisdeckare: "Ett fall på Capri" som är första delen i den planerade serien "Mord under solen" av Anders och Anette De La Motte. Författarparet har verkligen gått "all in" när det gäller att ta med läsarna till den vackra och dramatiska ön. Mat och viner blandas med vyer och vägar, man känner faktiskt igen sig (klicka på etiketten "capri" om du blir nyfiken) och får lite extra sug efter en limoncello efter maten! Så när Skriv-Robert efterlyser veckans mening blir det en från la bella Italia, om än på svenska:

Livet är för kort för en dålig kaffe.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 167

KUDDFLICKA

-Ett begrepp vi påminns om i dessa dagar när skolorna öppnar igen efter sommarlovet. Duktiga och skötsamma tjejer används inte sällan i klassrummen som stötdämpare mellan störiga grabbar. De tysta flickorna ska sprida lugn till sina pojkkompisar, som inte ska tillåtas klumpa ihop sig, eftersom de då blir extra svåra att hantera för lärarna. Om det funkar? Ja, ibland, tydligen. Men nog är det lite olustigt? En sak är klar: det är inte enkelt att vara lärare i dag. Tur för oss andra att det finns de som både vill, kan och orkar.

Slutpunkter

Det är något speciellt med fredagar, inte sant? Mest kändes det när jag jobbade femdagarsvecka (vilket jag långt ifrån alltid gjort), men även när den inte längre är "min" har dagen en air av något löftesrikt, något extra. Gudarna ska veta att det långt ifrån alltid är sant, men numera kan vi bloggare i alla fall se fram emot fem fredagsfrågor från Elisa Matilda! Så här ser de ut denna gång, det handlar om slutpunkter:

1. Vilket är svårare för dig, att sätta igång eller sätta punkt? Att bli klar "på riktigt" kan vara svårt, men det beror förstås på vad det gäller. Fast ofta vill jag finputsa, det kan vara en text eller bordets dukning eller något med blommorna, ja nästan vad som helst.
2. Hur brukar du känna när helgen tar slut? Oj, är det redan måndag igen?!
3. Vilket slut på en bok eller film kändes ordentligt? I "Högläsaren" (Der Vorleser) av Bernhard Schlink hamnar den kvinnliga huvudpersonen i fängelse för att hon är analfabet men aldrig erkänner det ... Okunskapen ledde till att hon begick krigsbrott genom att lyda order hon inte egentligen begrep. Hur ska hon våga sig ut i livet igen? Vill inte spoila om du inte redan läst! Mycket berörande bok.
4. Är du en person som gärna sparar det bästa till sist, eller tar du det först? Sparar det bästa till sist, ganska säkert.
5. Har du någon liten ”sista grej” du alltid gör innan du går hemifrån? Har jag mobilen med mig?

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarminne m/2025

Visst är det trevligt med en souvenir från sommaren! Och helst en som går att använda i vardagen. Som min nya mugg, i generös storlek. Trevlig att se på, god att dricka ur, fin att hålla i dessutom. Tillverkad av keramikern Ann-Charlotte Togner från Mogården i Kil som låtit drejskivan snurra. Hon jobbar i stengodslera och har belönats med titeln "utmärkt värmländsk slöjdare".

Det vackra mönstret är lånat från en nyponrosbuske och ska till och med tåla maskindisk. Togners alster säljs i Alster, i den hantverksbutik som ligger ihop med Gustaf Frödings minnesgård. Där är det lätt att falla för både det ena och det andra ... nu hejdade jag mig vid muggarna!

Copyright Klimakteriehäxan

Slutviftat

Shoppingtips: Om du kommer till den lilla
staden Soller på Mallorca finns en fantastisk
butik med hur mycket solfjädrar som helst!

Allt roligt har sitt slut, så är det ju bara. Det har blivit dags för  summeringen av min solfjäderssatsning här på bloggen! Det började med den i vit spets på bilden ovan. Dagen var den 2 juli, och sedan dess har jag envist tvingat på mina besökare resten i min samling, men nu inser jag att säsongen för solfjädrar börjar närma sig sitt slut ... 

Sexton stycken har det blivit, i lite olika storlekar och skilda former och färger, med olika proveniens och mer eller mindre originella motiv. Ibland har jag t o m lyckats hitta någon aktuell anknytning till min solfjäder, det har blivit bl a tv-, shopping- och boktips som extra litet plus. Två ur min samling har jag gett bort under de senaste veckorna. Men jag tror att jag kan klara mig med fjorton ...

Om du av någon outgrundlig anledning missat mina fina "habanicos" (spanska för solfjäder) kan du bara klicka på etiketten "solfjäder" så hittar du dem alla, inklusive en del text om dess historia.

För snart femton år sedan publicerade jag den här videon första gången. Den kommer från tidningen Ultima Hora på Mallorca.

Tycker det är dags för en repris. Titta och njut! Sedan får det vara slutviftat. För den här gången i alla fall.

Jag köpte inte denna. Fanns i butiken i Soller. Fattar inte hur jag tänkte!

Copyright Klimakteriehäxan

Västkustskt

Västkusten ska det handla om i de böcker man plockar in i sin tisdagstrio denna vecka, så har Skriv-Robert bestämt. Funderade ett ögonblick på om man kunde vända blicken mot nån annan västkust än den svenska, men insåg att det nog var omöjligt. Fast svårt blir det ändå. Jag vill gärna undvika att plocka upp gamla favoriter jag nämnt både en och flera gånger här i bloggen. Kan ju bli lite tjatigt, även om de absolut skulle platsa här igen ... nu satsar jag hur som helst på lite variation!

I min hylla står flera böcker av Evert Taube. Hans prosa (missa inte "Don Diego Karlsson de la Rosas roman"!) verkar lätt bli  överhoppad när man talar om hans storhet, alla hans dikter och visor. Men han kunde skriva utan att rimma också! En bok saknar jag, fast jag har för avsikt att leta upp den: "Om Vinga, Pampas och lite till: 30 ungdomsberättelser". Evert växte delvis upp på Vinga, en ö med fyr i Göteborgs skärgård.

Åke Edwardson är en av många journalister som bytt bana, blivit deckarförfattare och hittat sina läsare. Hans krimhistorier utspelar sig i Göteborg, ofta kring kriminalkommissarie Erik Winter. "Himlen är en plats på jorden" har jag läst, habil underhållning men ingen favorit.

Ann Rosman skriver också populära deckare, ibland utspelas hennes historier på Marstrand. "Porto Francos väktare" gör det, och jag vill minnas att jag läst den fast jag kan absolut inte komma ihåg handlingen ... kanske var det en annan titel på den jag läste, det finns en "Marstrands-serie"! Gillar nog Rosman bättre än Edwardson, faktiskt, fast man måste ju inte jämföra ...

Ha en fin tisdag!

Copyright Klimakteriehäxan

Sexpoängare på en femgradig skala

Veckans kulturfråga från Enligt O är tillbaka efter sommaruppehållet (med en vinjettbild som verkligen är somrigt underbar). Nu förklarar hon att "den är inspirerad av en utmaning som snurrar runt i sociala medier som handlar om böcker som på en skala från 1 till 5 får betyg 6. Precis som Glenn Hysén fick betyget sex getingar efter en helt otrolig match mot England på Wembley.
Veckans kulturfråga lyder: Vilka böcker skulle du vilja ge en sexa i betyg?

OJ det var sannerligen ingen enkel fråga att besvara. Hur som helst omöjligt att inte tänka på gamla favoriter! Ska jag välja svenskt finns förstås Selma Lagerlöf där. Hennes "Kejsarn av Portugallien" är ett litet mästerverk. Hamnar hos en annan kvinna med Nobelpris: Sigrid Undset med "Kristin Lavransdotter". Och ännu en kärleksroman som jag verkligen gillar: "Den allvarsamma leken" av Hjalmar Söderberg.

Det där blev ju tre klassiker om lite olika kärlekar. Om jag tänker på nyare verk hittar jag förstås "En halv gul sol" (Half of a Yellow Sun), en tidig roman på nigeriansk verklighetsbakgrund av Chimamanda Ngozi Adichie. Agneta Pleijel har aldrig överträffat sin egen debut, "Vindspejare", den har jag gett bort i present ett otal gånger! 

Två svenskar till vill jag nämna: Björn Larsson, för hans "Drömmar vid havet", och Fredrik Backman för "Mormor hälsar och säger förlåt". I båda de här böckerna lyckas författarna på ett otroligt skickligt sätt fläta ihop de olika huvudpersonernas livsöden.

En bok som egentligen är tre är USA-trilogin som John Dos Passos skrev. Mycket text men genial, uppdelad i såväl fiktion som fakta. Delarna heter "42a breddgraden" (The 42nd Parallell), "1919" och "Stora pengar" (The Big Money). 

Hoppsan, det blev ju många sexpoängare! Tänker att jag faktiskt skulle kunna räkna upp ytterligare några. Borde jag inte nämna André Brinks "Ett ögonblick i vinden" (An Instant in the Wind) också? Och "Den stora skrivboken" av Agota Kristof? Nåja. Alla dessa titlar har jag förstås redan nämnt här på bloggen. Men jag hoppas på nya läsupplevelser i sexpoängsklassen. Nog ska väl någon dyka upp snart? Kanske får jag tips när andra bloggare svarar på Veckans Kulturfråga!?

Mästerverk i tre delar!

Copyright Klimakteriehäxan

Nu viftar jag i jeansblått

Om man är road av mode – som jag råkar vara – är man också road av accessoarer. Att hitta de små detaljerna som sätter extra piff på plagget man valt att hoppa i för dagen är en trevlig utmaning. Det kan vara en sjal, ett smycke, en väska, ett par skor som inte bara är fotbeklädnader utan också bjuder på "rätt" färg eller ett litet mönster. Och märk väl: det behöver inte alls vara något dyrt!

Solfjädern kommer självklart in i sammanhanget. Kolla in den jag väljer att visa upp i dag. Perfekt matchning till de älskade kläderna i blå denim, byxor, jackor, kjolar. Upptäckte just en tv-dokumentär som finns på SVT Play: "Inte utan mina jeans". Om plagget som finns i praktiskt taget varenda människas garderob, oavsett personens ålder, kön och kroppsstorlek. Här får man berättelsen om dess uppkomst och historia. Och vem kunde ana hur den typiska blå färgen indigo skulle framställas från början? Bara en sån sak som att färgbadet man la tyget i var grönt! Först ute i luften på tork blev det blått!

Perfekt läge för 50 minuter i tv-soffan med lite kunskapsinhämtning av det lättsamma slaget. Om det känns varmt tar man fram en solfjäder och sätter fart på luften. Här har ni en som passar perfekt: i jeansblått!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om att skriva böcker

Veckans mening har det blivit dags för nu, det är ju lördag! Lite svårt att fatta att vi redan i rask takt är på väg mot höst, men man noterar tacksamt varje ny dag som bjuder på värme och sol och sommarfeeling. "Mord under solen" finns det en bokserie som heter, svensk krim av Anders och Anette de la Motte, och det tyckte jag verkade vara lämplig läsning just nu. Noterar att boken i sin pocketversion toppar försäljningslistan för juli månad, ett resultat jag alltså bidragit till – hade inte en aning om att den är så populär! I historien som utspelar sig på Capri (där jag varit och alltså känner igen mig) hittar jag meningen som jag tar till mig utan minsta reservation (att Skriv-Robert är den som vill att vi delar med oss av några minnesvärda rader i det vi nyss läst vet ni ju redan):

För att skriva böcker behöver man tid, men också mod, det har jag läst någonstans.

Dramatisk natur på Capri. Som gjort för ond bråd död! När jag var där skrev jag faktiskt på en bok ("Dela lika", för bokslukaråldern och alltså ingen deckare).

Copyright Klimakteriehäxan