En månad före jul

Idag blev det julafton, exakt en månad för tidigt, för ett gäng svenska författare. August-priset har delats ut! Två av de prisade lyfte jag fram nyligen, den ena boken  – Lina Wolffs "Liken vi begravde"   – har jag nu läst. Wolff är originell, hennes figurer robusta och händelserna oförutsägbara! Bea Uusmas "Vitön" kommer jag absolut att läsa, ju förr desto bättre.

Att båda författarna därmed tar hem August för andra gången är häftigt och man kan bara gratulera! Skaran upphovspersoner som nu ståtar med dubbla Strindberg-inspirerade plåtgubbar är därmed sex. De fyra som tidigare fått priset två gånger är Kerstin Ekman, Torgny Lindgren, Sven O. Paerson och Lars Sund.

Copyright Klimakteriehäxan

Vi har kommit till E!

Den har låtit vänta på sig, men nu är den här: bokstaven E i Litteraturens ABC som Enligt O styr över. Tre uppgifter vill hon ha i denna utmaning!

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på E!

Nora Ephron hade säkert många suveränt underhållande historier oskrivna när hon dog i cancer, 71 år gammal.

Vi får nöja oss med det hon hade skrivit: "I lust och nöd" (Heartburn) och "Jag gillar inte min hals och andra tankar om att vara kvinna" (I Feel Bad About My Neck: And Other Thoughts on Being a Woman), exempelvis. 

Förutom böckerna skrev hon manus till en rad succéfilmer av romkomtyp, som "När Harry mötte Sally", "Sömnlös i Seattle" och "Du har mail". Ephron var romkom-genrens drottning!

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på E!

Här väljer jag en av den tämligen orättvist bortglömde (tycker jag) Olle Lönnaeus: "En enda sanning". Gillar hans skånska krimhistorier, ofta med lite inblandade integrationsfunderingar.

Tipsa om en läsvärd bok med anknytning till Europa! 

"Den längsta dagen" av Cornelius Ryan är en dokumentärroman som utspelar sig 1944, fylld av "äkta" intervjuer med människor på frontens båda sidor. Den sjätte juni äger landstigningen i Normandie rum, och såväl den händelsen som dess efterspel har haft stor betydelse för Europa. Kan rekommendera hörversionen, Claes Elfsberg läser och han gör det lysande.

Får inte glömma att bidra till LillaSysters Färgsprakande NOVEMBER.
Dottern tog bilden när solen gick ner på Lanzarote.

Copyright Klimakteriehäxan

Boksläpp i Barndomslandet

Visst är det kul att folk blir intresserade av något man skrivit och vill läsa, de är till och med villiga att betala för det (bloggen läser man ju gratis)! Har denna söndag haft boksläpp av "SÅNT nästan bara JAG MINNS – Om människor och händelser  i Värmskog förr i tiden". 

Det blev en programpunkt i firandet av Värmskogs hembygdsförenings 75-årsfirande. Där vankades musik, quiz, fika med fantastiskt gott hembakat och en kul berättelse om hur det är att komma flyttande till mitt Barndomsland från Nederländerna, med barn som bara talar holländska ... (de trivs och bor kvar).

Jag blev intervjuad lite kort på scenen om min bok och sedan såldes den till premiärpris. Fick signera nästan alla exemplar – och det gjorde jag förstås mer än gärna.

Foto Janåke Gestblom

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bild

Ni som vet när jag säger att bilden får mig att tänka på Maradona, ni vet.

Veckans foton som Åke efterlyser kommer från min vecka på Lanzarote, en kanarieö med mängder av vulkaniska toppar och svart sand. Dessutom många turister. Språkvariationen var stor vid poolerna och måltiderna, åtgången på solkräm ansenlig, pappersböckerna vanliga och vattnet höll behaglig temperatur. Går inte att klaga! 

Egentligen tog jag inte särskilt många bilder, men när Dottern hoppade in  i en vattenpolomatch ville jag ju föreviga den. Och om jag får säga det själv så tycker jag att fotot ni ser här överst blev ett lyckoskott!

Poolen kunde man stundtals ha för sig själv. Det kändes ju lyxigt! Att himlen inte var klarblå hela tiden är något man får ta med jämnmod.

Jo det ÄR havsutsikt från rummet men jag
har sett bättre ... OK i alla fall. Och
palmerna är vackra i soluppgången!

Showtime på kvällen på vårt hotell. Här ett nummer med jonglering av lysande käglor.
Tycker det kan få bli ett bidrag till LillaSysters Färgsprakande NOVEMBER.
Copyright Klimaktereiehäxan

Veckans mening – om Ukraina

Finns det en mening i det jag nyligen läst som fått mig att reagera lite extra? Det är Skriv-Robert som står för efterlysningen, lördag efter lördag. Nyss läste jag en text skriven för Nya Åland av Jan Mosander, en lysande journalist som fortsätter sin bana långt efter pensioneringen bl a just som krönikör. En gång i månaden medverkar han i tidningen, men tyvärr går det inte att länka till hela texten. Denna gång tar han upp korruptionen i Ukraina, ett svårt problem som ingen verkar kunna rå på. Ministrar avskedas för ohederliga affärer, men det är bara toppen på ett enormt isberg. Naturligtvis måste man undra hur alla hjälpmiljarder hanteras? Mosander konstaterar, i sorgsen ton, och det är lätt att sörja med honom:

Miljoner och åter miljoner har rakt av stulits ur landets offentliga medel.

Copyright Klimakteriehäxan

I väntans tider

Vinterfredag. Snötäcket är tunt, men det ligger där det ligger. Jag hade gärna stannat en stund till under mitt, men upp måste man ju ... Och väl uppe och på benen, med frukost inombords, är det naturligtvis en titt in hos Elisa Matilda som gäller. Då får man koll på de fem fredagsfrågorna! Hon får mig att tänka att visst, vi går i väntans tider!

1. Vad sparar du till? Ingenting. Har nog allt jag behöver (och lite till).
2. Vad står högst upp på din önskelista? Nya knän.
3. Vad önskar du att december kunde bjuda lite extra på i år? Vita soliga juldagar skulle vara trevligt.
4. Vilken liten förändring skulle göra störst skillnad i din vardag just nu? Att jag får tillbaka läsron, på riktigt. Den är inte där för närvarande.
5. Vad ser du fram emot med vintern? Jul är trevligt. Tror att Dottern kommer hem. Lite glöggmys med levande ljus och en vacker, väldoftande gran med lagom mycket pynt.

Copyright Klimakteriehäxan

Rapport från poolsajd

Jaha. Jag har gjort det igen.
Tagit världens vanligaste semesterbild. Den på korslagda fötter i solstol vid kanten av en pool. 

Har funderat över varför det blir så här, inte bara för mig – och hur det går till. Kommer fram till slutsatsen att man vill ta en sorts selfie för att visa att man har det bra i ett behagligt klimat, med tillgång till sol och bad. Men den tid då man utan minsta tvekan poserade i baddräkt har definitivt gått över. 
Återstår fötterna. 

Ett annat måste när man åker till solen är baddräkt. Jag gillar ju att bada! Men lämnade visligen mina bikinis hemma. Vi behöver inte fördjupa oss i anledningen. Jag valde tre, varav en ny för året.

Den jag gillat bäst, en mörkblå från Panos Emporio med snäll drapering över magen och flera år på nacken (?!), den åkte på först. Glad i hågen knallade jag ut mot poolkanten när jag hörde Dotterns förskräckta utrop: MAMMA! DU SER JU NAKEN UT!

Hon hade förstås rätt. Baddräktens framsida var fodrad och utan skavanker. Men i ryggen, visade det sig, hade alla latextrådar dött. Tyget var faktiskt genomskinligt. Och jag hade inte en aning! Nu inser ju ni precis det som jag i ögonblicket begrep: jag har hela sommaren badat med väl synlig rumpa bland andra glada badentusiaster. För inte hade väl de där trådarna slutat funka precis igår?

Den en gång så trevliga baddräkten åkte förstås direkt i skräpet. Bytte till en annan, också från ett pålitligt märke i bad- och underklädesbranschen: Triumph. Snygg, tyckte Dottern tröstande. Vilket hjälpte föga, för på den var det resåren runt benen som tackat för sig och tyget kröp helst in i den där springan där bak, den jag nyss visat i mitt genomskinliga badplagg. Nummer två till soporna!

Hamnade i det enorma hotellets butik och där sålde man minsann badkläder till alla, barn, kvinnor och män. Jag hittade ersättare till de som just gått hädan, till reapris rent av. Men kunde inte låta bli att förundrat konstatera, att i denna affär fanns baddräkter ända upp i storlek 60. Har nog aldrig förr sett det, men inser att de förstås måste finnas.

Anledningen är glasklar: butiken kände sin kundkrets, alltså hotellets gäster. Visst fanns det snygga, vältränade, friska kroppar runt poolerna och på stranden, men där fanns också obegripligt många damer i jättestorlek (och en hel del smällfeta gubbar vid deras sida, i rättvisans namn). Maken, som alltid brukar irriteras av mina kommentarer kring hur ohälsosamt det är att vara gravt överviktig, höll till och med med mig denna gång!

Storleken på damernas bakar matchades i alla fall av tjockleken på böckerna som folk läste. De allra flesta bläddrade i tegelstenar, långt över 600 sidor. Också en storlek jag varnar för ... även om de inte medför direkt risk för hjärtsnörp och knäkollaps. Möjligen kan det bli utmattningskänsla i armarna.

Ett trevligare inslag i poolens närhet var de små gröna papegojorna som for som blixtar genom luften mellan palmkronorna. Förmodligen parakiter, men jag lyckades naturligtvis inte ta bild på dem. Och de feta tanterna (som hade det goda med sig att jag kände mig hyggligt normalstor) tordes jag ju inte plåta även om jag hade kunnat, eftersom de rörde sig betydligt långsammare än fåglarna. Men vid middagen smygtog jag kortet nedan. Det är ingen liten barnstol hon sitter i, tvärtom. Den är i rejäl vuxenstorlek. Undrar så om hon fick betala för två flygstolar på väg över havet?

Livet vid poolsajd kan bevisligen bjuda på lite av varje. Jag gick i alla fall på vattengympa och "tog Simborgarmärket", simmade alltså 200 meter – ville visa för mig själv att jag faktiskt kunde det, jag var inte säker.

Så här blev min månad en mer   Färgsprakande NOVEMBER !
Det är LillaSyster som tagit tätposition i kampen mot det grå och trista. Om mina nyköpta baddräkter kan man förstås tycka både det ena eller det andra, men nog måste man
hålla med om att de är tämligen färgglada! Ni som hellre hade velat se en bild på mig i den genomskinliga dräkten blir dock besvikna, jag inser det ... 

Copyright Klimakteriehäxan

Kaktusens månad

Kärt barn har många namn. Alltså heter den inte bara novemberkaktus utan också höst-, jul- och påskkaktus! Jag har flera stycken och ett par av dem blommar snällt just nu (bilden), men alla verkar inte ha förstått att det är dags.

Vet att jag sett en av alla dessa miljoner tipsvideor på Facebook som förklarat alla hemligheter med denna krukväxt. Bland annat skulle man tillsätta EN SAK i vattnet. Då skulle knopparna spränga fram i mängd, och efter kort tid dessutom!

Men vad var det man skulle mata sin kaktus med? Det var ingen exklusiv sak, ingen dyr krydda eller något man inte finner i en vanlig butik. Fast jag kan för mitt liv inte minnas vad det var, kommer bara ihåg att "det där ska jag verkligen lägga bakom örat och ta fram när hösten kommer". Om du vet och berättar blir jag både glad och tacksam! Kanske kan jag sätta fart på några lagom till jul?

Hur som helst gläds jag åt de blommor som slagit ut och gör min novembermånad lite mera färgsprakande än den annars skulle vara. Det är LillaSyster som med  Färgsprakande NOVEMBER  leder kampen mot det grå och trista, som nu dessutom är på väg mot det kalla! Fast nån snö har vi ännu inte sett. Men den som vill ta bilen får först ta fram isskrapan.

Copyright Klimakteriehäxan

Bokligt systerskap

Hej igen! Har haft lite bloggpaus fast det kanske ni inte märkt ... så är det i alla fall men nu tänkte jag ta nya tag! Och vad kan då passa bättre än att klämma ihop en tisdagstrio med läsvärda böcker? Det är Skriv-Robert som styr och temat denna gång är systrar. 

Tyvärr så står det ganska stilla i skallen, kan det vara lite semesterbaksmälla månntro? Kommer bara på systrar som jag redan bloggat om. Men OK, jag försöker fatta mig kort!

"Det blåser på månen" (The Wind on the Moon) är en brittisk barnboksklassiker som till och med är äldre än jag. Eric Linklater skrev den och jag fick den i present av min brevvänsbästis Ingela när hennes familj kom från Stocksundstorp till sommarhuset i Värmland. Boksystrarna Dina och Dorinda ska uppföra sig väl, det är tanken, men usch så besvärligt att göra ... 

Två unga flickor handlar också Annika Thors serie på fyra böcker om.  Systrarna skickas från Wien till Sverige för att undkomma judehatet under andra världskriget. Startar med "En ö i havet". Kallas ungdomsbok men är synnerligen läsvärd även för vuxna.

"De osannolika systrarna Mitford" är en bra reportagebok av Cecilia Hagen. Om en märklig familj i den brittiska överklassen och de fem döttrarna som väljer helt olika vägar i livet. Historien är sann! Även tv-versionen som finns på SVT Play är bra.

UPPDATERING: Nu har jag klickat in och läst alla andra svar på tisdagstrion. Fattar inte hur jag INTE kunde komma på två av mina absoluta favoriter: Chimamanda Ngozi Adichies "En halv gul sol" och Åsne Seierstads "Tvä systrar". Som andra så klokt lyfter fram.

Copyright Klimakteriehäxan

En färgglad lapp man inte blir glad av

Fick till min stora förvåning se en klart gul lapp på vindrutan när jag kom ut från Rosenlunds sjukhus i går. P-böter! Men jag hade ju betalat! Använde Parkster, det blev 40 kr och täckte precis den tid jag var borta. P-vakterna fanns en liten bit bort, jag sprang fram till dem och frågade hur detta nu kunde gå till? Visade dem kvittot som jag förstås hade i mobilen.

Tveksamhet uppstod, men till slut konstaterade en av dem att jag visserligen hade betalat min parkering, men med angivande av fel områdeskod. Jag hade klickat i "besökande Rosenlund" i stället för "taxa 3" eller vilken taxa det nu var. Att jag bara ställt bilen en pytteliten bit från sjukhuset (som jag ju besökt) spelade ingen roll.

Faktum kvarstår: jag hade betalat och såvitt jag begriper gick mina 40 kronor till rätt ställe – det gör väl alla parkeringspengar oavsett taxeområde (inte privata parkeringar, det begriper jag)?

Måste få protestera. Tycker inte jag ska behöva betala 900 kronor till. OK, jag gjorde väl ett misstag, men ett väldigt litet, håll med om det! Och jag kommer inte att göra om det. Men jag betalar (nästan) ALLTID p-avgift. Sämre pengar än de som går till p-böter finns faktiskt inte.

Det här blev en inte så skojig bild till LillaSysters tema Färgsprakande NOVEMBER, men man kan ju ändå inte klaga på färgen! Men klagat hos polisen, det har jag gjort. Hoppas förstås inte på framgång, men tyckte det var värt ett försök. 

                                        Copyright Klimakteriehäxan

En palett är ju gjord för färg!

På Blomsterlandets hemsida kallas krukväxten Palettblad "en färgsprakande favorit". Den förekommer i olika färger och med blad i lite olika mönster, men de har alla det gemensamt att de verkligen lyser upp sin omgivning bara genom sin grönska.

Döm därför om min förvåning när jag upptäcker att den blommar! Söta blomax i vackert ljusblått i toppen av flera kvistar. Men glädjen är kortvarig, för expertisen förklarar att blommorna ska nypas bort, de gör att resten av växten bleknar. 

Nu valde jag ändå att föreviga blomman som i alla fall i viss mån (den kunde ju vara lite blåare) piggat upp min november, den månad som LillaSyster vill göra mindre grå med (minst) en färgrik bloggbild om dagen.

Lite har den nog hunnit blekna redan ... bladen var rödare från början!
Men nu har jag huggit av blommorna.

Copyright Klimakteriehäxan

Över gränsen efter böcker

Kvinnliga författare utanför Sverige vill Skriv-Robert se i denna veckas tisdagstrio. Inser när jag tänker efter att jag helt klart läser många kvinnors verk, men konstaterar också att de flesta verkar vara svenska och det duger ju inte i dag!

Men man behöver ju inte ta sig till andra sidan klotet. Jag bestämmer mig för att det räcker att passera gränsen i väster, den som har Norge på andra sidan. Väljer tre produktiva och hyggligt unga författare.

Åsne Seierstad vet ni att jag beundrar sedan länge. Önskar att ingen missar vare sig "Två systrar" eller "En av oss". Den förra om två till synes väl integrerade flickor som rymmer från hemmet i Oslo och ansluter sig till IS. Den andra om massmördaren Anders Breivik. I båda faller ligger fantastisk research bakom och historierna är sanna.

Marie Aubert är precis som Seierstad också journalist med skriver helt annan typ av litteratur. Jag uppskattade både "Vuxna människor" om en trasslig familj som ska ha semester och "Får jag följa med dig hem?". Båda handlar om relationer och kändes för mig ganska originella, med både allvar och lite humor. 

Nina Lykke skrev "Vi är inte här för att ha roligt", en häftig historia om romanförfattaren som lyckats åstadkomma en succébok men sedan inget mer. Så får han plötsligt en inbjudan till litteraturfestival i Lillehammer och tackar ja, trots att han vet att han är en nödlösning eftersom en annan "het" författare lämnat återbud. Det blir fascinerande! Han möter en gammal kärlek, han blir luspank, han ställer till med ganska mycket ståhej ... Klart läsvärd!

Efter denna utflykt till vårt västra grannland återvänder jag till Sverige, till Lina Wolff och "Liken vi begravde". 

Copyright Klimakteriehäxan

På födelsedagen

Count your garden by the flowers

never by the leaves that fall.

Count your days by golden hours

Don´t remember clouds at all.

Count your nights by stars, not shadows

Count your life with smiles, not tears

And with joy on every birthday

count your age by friends, not years!

Hittade denna lilla dikt nyligen och gillade den. Titeln tror jag är "In Life´s Garden" och amerikanska Dixie Willson (1890-1974) ska vara skalden bakom raderna, även om inte expertisen verkar vara helt överens om det. 

Jag behöver inte veta exakt, men tycker det är tänkvärda ord som jag tar till mig just i dag, eftersom jag råkar fylla år! (ja råkar och råkar ... det har ju inträffat rätt många gånger vid det här laget ...) Firar genom att flyga till solen.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bild visar en stjärna

Tror att jag har gått och fått en ny idol, en stjärna som ägnar sig åt samma idrott som jag: bordtennis. Nej, jag tänker inte på den härlige Truls Möregårdh eller på skicklige Anton Källberg, inte på någon av de andra duktiga landslagsspelarna heller, ingen kines, ingen japan. Men jag har upptäckt Ragnhild Lundberg från Hässelby Pensionärers BTK!

Ragnhild deltog i både damsingel och damdubbel när distriktsmästerskapen för pensionärer avgjordes i veckan, i Österåkers fantastiskt fina "multiarena". Och hon gjorde det med den äran! Denna kvinna är 94 år och har inga tankar på att sluta med pingis. 

Nog blir man både glad, imponerad och inspirerad! Att Ragnhild inte knep några medaljer har mindre betydelse. Det känns som att hon representerar den gamla olympiska mantrat "Det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl" på bästa sätt.

Om man tittar in hos Åke hittar man andra bloggare som visar, max fem stycken, foton från veckan som gått. Och eftersom jag tycker att Ragnhild är en färgstark tjej, med röd racket försedd,  är hon också mitt bidrag för dagen i LillaSysters kampanj Färgsprakande NOVEMBER ! 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om hundar

Skriv-Robert vill få koll på om vi hittat någon mening i det vi läst i veckan, en mening som står ut lite i mängder av text. Han letar bara i böcker, jag plockar mina meningar lite var som helst ... Ögnar Johan Hakelius "dagbok" som dyker upp i mailkorgen. Fokus politiske chefredaktör sätter denna gång fokus på hundarnas ställning i vårt moderna samhälle. Vad skulle hända med dem om det vi idag kallar vår kultur plötsligt kastas om och vi tvingades leva mer som i forntiden? Han kommer fram till att bland våra fyrbenta vänner skulle nog katterna reda sig, men han oroar sig för hundarna (jag råkar veta att Hakelius har hund). Vi är skyldiga att skydda dem, vi har lärt hunden, "människans bästa vän", att lita på folk och pälsklingarna ger så mycket kärlek och värme tillbaka! Nu är väl inte hotet om kulturens undergång överhängande, men ändå ... hundens roll är värd uppskattning och en vänlig tanke!

Vi har ägnat 10 000 år eller mer åt att göra hundarna till familjemedlemmar, ofta de socialt bäst fungerande familjemedlemmarna vi har.

Vill göra en liten uppdatering med fokus på ämnet hundar. Jag kan nämligen inte se mig mätt på alla de fantastiska kassarna som man kan köpa från missyusabags.com. Det är djur och blommor i alla möjliga tolkningar och jag villhöver ju allihop! Nej OK jag gör väl inte det, inte på riktigt. Men finner hur som helst stöd för tankarna kring hundens popularitet och viktighet: det finns jättemånga väskor just för hundvännerna!

Bloggutmaningen för att få november månad lite gladare och glittrigare leds av LillaSyster.  "Blogga om vad ni vill under november, men det viktigaste är att också lägga upp minst en färgsprakande bild i 30 dagar. Valfritt motiv," skriver hon.

Copyright Klimakteriehäxan