Med Gud i hågen

Med anledning av den röda dag som infaller i morgon, Kristi Himmelsfärds dag, tycker Enligt O att det är läge att tänka på de stora sammanhangen ... alltså lyder Veckans kulturfråga så här: Vilka verk om religion, tro och traditioner vill du tipsa om?

Kommer direkt att tänka på en bok jag läste för jättelänge sedan: "Sju år i Tibet" (Sieben Jahre in Tibet) av österrikaren Heinrich Harrer. Han var bergsbestigare och skulle upp i Himalaya, men blev tillfångatagen och fastnade i sju långa år. Under tiden blev han vän med Dalai Lama, slutade tro på nazismen och fick "ett inre liv" ... Minns en detalj som fångade mitt intresse: bönesnurrorna! Inuti en kapsel som satt på skaft och som snurrade när det blåste fanns böner skrivna på långa remsor. När de snurrade fungerade det som bön! Brad Pitt fick huvudrollen när boken, som alltså är självbiografisk, blev film. Jag såg och gillade den också. 

Stannar kvar i Tibet med hjälp av världens allra första långfilm på tibetanska: "Fotboll för Buddha" (Football for Buddha). Unga pojkar finns på ett tibetanskt exilkloster i Indien och de kommer dit med redan väckt kärlek för fotboll, som de vill fortsätta med och dessutom se andra spela. Världsmästerskap pågår, sänds i tv ... ska grabbarna få se matcherna? Klostrets abbot vet hur en god buddist ska vara, men inte vad fotboll är! Härlig film, idel okända skådespelare (förstås).

Någon filmatisering blir det kanske aldrig av "Jag drömmer dig hit" av (blogg)vännen Marianne Bokblad. Men hon har i romanform här berättat sina föräldrars kärlekshistoria som utspelar sig inom Frälsningsarmens snäva ramar – snävare på 1940-talet än vad jag hade den blekaste aning om. Marianne (som heter Bloggblad när hon bloggar vilket hon sällan gör numera) har också skrivit uppföljaren "Frälsis fick vi inte säga", om sin egen uppväxt. Intressant inblick i en för mig nästan lika främmande värld som Tibet!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om att gå på krogen ensam

Jag älskar det. Det är helt otroligt skönt faktiskt. Då får jag äntligen njuta av maten, precis som jag vill. Riktigt bra mat och sitta där på egen hand – det är magiskt.

-Truls Möregårdh, 23-årig gudabenådad pingisspelare från Eslöv, senast bronsmedaljör i VM, berättar i en lång intervju i Svenska Dagbladet om livet som stjärna, nästan ständigt på resande fot. Men, säger han, ibland är det jättehärligt att vara "i sin egen bubbla". Så bra! För egen del har jag aldrig gillat att sitta ensam på krogen.

På osthyllan värda att hylla!

Oj, det är Ostens dag i dag! Det får jag veta tack vare Ica! Hurra för alla goda ostar, gula, vita, gröna, blå! Min favorit alla dagar är Kvibilles cheddar. Som godbit efter middagen blir det gärna en cambozola, men inte sällan dess variant från Lidl, Blue-and-White i halvmåneformad ask, som är mycket billigare och smakar nästan likadant. Har fått en ny favorit också, Falbygdens Kaltbach, jättegod men ganska mild. Den säljs lustigt nog till väldigt olika priser, så kolla innan du köper! 

Sanningen är ju att det finns hur mycket ost som helst att välja på i närmaste ostdisk. För egen del tar jag dessutom gärna lite Kavli mjukost, helst den med baconsmak ... Vill också passa på att säga tack till Cypern som gett oss halloumi! För att inte tala om den italienska parmesanosten, oundgänglig i varje kök numera. Fransk chevre med rödbetor är ofta förekommande på vårt matbord.

På grund av omständigheter jag inte rått över råkar jag just nu ha obegripligt mycket ost i kylen. Gör mitt bästa för att minska mängden. Således blev det pasta med ostsås härom dagen. Använde feta, stilton, gräslöksost och grädde ... visst blev det gott! Och hade det bara varit december – så hade vi tagit grönmögelost på pepparkakorna till glöggen, det är ju kanonsmaskigt!

Tror att det dagen till ära får bli en pasta al forno, alltså någon sorts makaroner i ugn med en äggblandning berikad av diverse ostar (mozzarellan riskerar att bli för gammal) och kanske lite rökt korv? Ost är gott! Även om det inte råkar vara dess egen dag, förstås! Och några riktiga, långvariga "hyllvärmare" blir det aldrig. (Den uppmärksamme bloggläsaren har kanske sett att ingen Kvibille syns på min bild. Anledningen är enkel: den tar slut, snabbt!)

Apropå ostvanor så har båda mina barn fattat samma kärlek som sin mor till cheddarn från Kvibille. Vilket betyder att Dottern importerar en jättebit till Oslo varje gång hon varit hemma på besök. Och aldrig glömmer jag Sonens replik, nyss utflyttad ur föräldrahemmet och med väldigt behärskad inkomst. Han sa: Synd att du lärt mig tycka om så dyr ost, mamma ... 
Den är värd sitt pris ändå.

Ostbutik på Götgatan som jag råkade gå förbi nyss! Fast inget i skylten tydde på
att de kom ihåg Dagen.

Copyright Klimakteriehäxan

Nu flyger vi!

Tisdagstrion denna vecka startar som vanligt hos Skriv-Robert som gett oss ämnet flygning - på omslag eller i handling (Kristi Himmelsfärdsdag på torsdag). Mina flygturer lyfter redan i titeln!

"Flyga drake" (The Kite Runner) av Khaled Hosseini är den bok som fick mig intresserad av Afghanistan "på riktigt" när jag fick den i min hand, för ganska många år sedan nu. Har sedan dess också sett filmen, som jag tyckte klarade av att berätta historien på ett bra sätt den också.

"Rädd att flyga" (Fear of Flying) är Erica Jongs feministklassiker som får behålla sin plats i min bokhylla trots att jag försöker rensa ... En bok som förhoppningsvis läses av unga kvinnor (och män för all del) även i dag. 

"Tordyveln flyger i skymningen" av Maria Gripe har fascinerat både barn och vuxna i många år vid det här laget. Historien, om ett mysterium i småländsk miljö, är en gåta som ska klaras upp. Blev tv-serie också. Den kan du se här.

Misstänker att alla mina tre titlar kommer att dyka upp i fler trio-uppsättningar i dag! Eftersom de tveklöst kan kallas klassiker, samtliga borde ha en självklar plats i det där som kallas "kanon" (och som jag iofs aldrig tiktigt förstått att vi behöver).

Copyright Klimakteriehäxan

Måndag – vi tänder på ett leende!

Mer på tandtemat: Tänker du tandläkare här?
Då tänker du rätt. Alice Timander bar den.
Och visst ser kragen lite ut som tänder???

Det vet man ju: välvårdade tänder bidrar till ett vackert leende. Det visste nog också Jenny Lind, operasångerskan som kallades "den svenska näktergalen" på 1800-talet. Hennes tandborste är den ni ser på bilden ovan! Den fanns med i utställningen om svenska divor på Millesgården, liksom de där ögonfransarna som suttit på den för mig helt obekanta Vanity Vain ... Sista dagen man kunde besöka utställningen "Diva" var i går, och jag kan säga att jag var inte ensam! 

Här visades mängder av otroligt fantasifulla dräkter och accessoarer som stjärnor, både kvinnor, gayartister och transor, framträtt i på olika scener. En del snyggt, mycket roligt, annat bara hysteriskt, men en sak är klar: otroligt mycket skickligt hantverk ligger bakom även den galnaste kreation – eller, kanske, allra mest bakom den? 

Eftersom det är måndag och Debutsky vill att den ska vara lite glad tyckte jag det kunde passa med ett par kul bilder från en värld man (jag) inte så ofta besöker och som man (jag) förmodligen aldrig känner mig riktigt bekväm i.

Klänning av chipspåsar. Hoppas det var en god sort, det krävdes att
någon ätit rätt många chips ... 

Robert Fux, curator för utställningen, hade en egen kreation på plats.

Tänkvärda citat som divor bjudit på fanns också att begrunda.

Inget en hemsömmerska snor ihop på en kafferast ...

Copyright Klimakteriehäxan

Sett i veckan

Så här på Mors dag kan man glädja sig lite extra åt att man inte bara kan kallas mor, man kan kallas farmor också! 

-Farmor, ska vi gå och mata ankorna? frågar treåringen som bestämt sig för att gräsänder och ankor är samma sak. Behöver jag säga att farmor gärna efterkommer hennes önskan!? Och "ankorna" blir glada! 

Veckans andra bild berättar hur jag kan känna mig på det som numera kallas "a bad hairday". Även om det här råkar handla om en grön kaktus i en rolig huvudkruka tycker jag att känslan infinner sig omedelbart!

Det är Åke som tycker att vi ska visa upp Veckans bilder, och vi är rätt många som gör som han vill. Kanske du också? 

Ovanlig bordsdekoration på Ulriksdals slottsträdgård/kafé.

Och så är det ju maskrostider! Läge att ha dem i vas på den broderade duken i korsstygn.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om orörliga män

Ibland måste självklarheter sättas på pränt, så är det bara. Nu faller mitt val av bidrag till Skriv-Roberts utmaning Veckans mening in i den där självklarhetsfållan. Meningen är hämtad ur förra årets skönlitterära August-vinnare, Tony Samuelssons "Kungen av Nostratien" som jag läser med nöje. Historien handlar en del om hälsa, eftersom en av huvudpersonerna fått en stroke. Men det handlar också om väldigt mycket som inte alls är hälso- eller sjukdomsrelaterat: könsroller, språk. relationer, lojalitet. Att den till stora delar utspelar sig i kvarteren där min son bor är också lite kul, eftersom jag numera är rätt bekant med området!

Och konstaterandet som jag saxar gäller förvisso inte alls bara män utan precis lika mycket kvinnor:

Det är inte bra för en man att sitta bakom ett skrivbord hela dagen utan att röra på sig.

Copyright Klimakteriehäxan

 

I valet och kvalet

Det går väl inte en dag utan att man ställs inför ett eller flera val? Visst, det kan handla om stort eller smått, dyrt eller billigt, nyttigt eller mindre nyttigt ... och nu vill Elisa Matilda att vi ska välja svar på hennes fem fredagsfrågor. Hon blev inspirerad av ett eget val på den lägre skalan, nämligen när det gällde att titta på tv ...  man kan hamna i valet och kvalet av väldigt olika anledningar!

1. Vilket val står du inför? Tror att det handlar om mat till fredagsmiddagen (det lutar åt pasta). 
2. Velar du länge innan ett val eller kör du bara? Förr i världen tog jag mer betänketid på mig än jag gör i dag. Vet oftast snabbt vad jag vill ha.
3. Håller du dig hellre på torra land eller slänger du dig ut i havet? Jag tar frågan ordagrant: Älskar att bada i havet men det ska inte vara kallt, inte strömt och inte med stora vågor ... så då får jag väl svara att jag väljer att hålla mig på torra land, det alternativ som absolut oftast står mig till buds! I en vidare mening kan jag absolut frestas att ta ett hopp ut i det okända. Man kan bli glatt överraskad!
4. När funderade du senast på om du gjort rätt val? Har jag valt får jag stå mitt kast. Om jag ändå gjort ett mindre lyckat val tror jag att jag förtränger det efter bästa förmåga!
5. Vad, utan tvekan, är det bästa i livet? Att vara hyggligt nöjd med sakernas tillstånd. Det blir så tråkigt annars. 

Jag väljer ofta att ta en promenad längs Årstaviken. I dessa dagar är det ett lätt val, med
all vacker grönska och blommande träd dessutom (kastanj på bilden),

Copyright Klimakteriehäxan

Så vitt man kan se ...

Folk drömmer ofta om en vit jul (jaja, den är bara ett drygt halvår bort ...). Dagens väder skulle mycket väl kunna vara det samma som i december: sju snåla plusgrader, vind och nederbörd i luften ... Själv uppskattar jag det vita som våren har att bjuda på, väldigt mycket mer än jag gillar snö. Visserligen har vitsipporna tagit slut i min närhet, men jag har flyttat blicken till deras efterträdare i samma färg. Tillsammans väntar vi på värmen och sommaren, blommorna och jag.

Hittade dessutom en vit eftersläntrare i tulpanbacken!

Copyright Klimakteriehäxan

Nyss – nu – nästa

Nytt grepp från Enligt O i Veckans kulturfråga! Den lyder:  Hur ser din ”last-now-next-trio” ut? Vilket ska uttydas som att första boken ska vara den man just läst ut, sedan kommer den man är mitt i och så rundar man av med den som står först i kö.

Alldeles nyss slog jag igen pärmarna till Marie Auberts novellsamling "Får jag följa med dig hem". Denna unga (åjo, hyggligt) norska är originell och rolig att läsa tycker jag. Lånade på bibblan.

Nu har jag gett mig på "Intermezzo" av Sally Rooney, som jag också läst annat av – och gillat – tidigare. Har inte kommit särskilt långt och den är ganska tjock så jag har nog att göra ett tag ... men den är eftertraktad med kö på biblioteket, så den måste tillbaka dit relativt snart.

Men sedan! Sedan blir det "Drömräkning" (Dreamcount) av Chimamanda Ngozi Adichie, en roman som låtit vänta på sig i (ungefär) åtta år. Slog till och köpte den, på engelska, och är nästan lite rädd för att börja ... tänk om hon kommer mina förväntningar på skam ... vilket hon ju tyvärr gjorde med barnboken "Mammas sovsjal" som jag köpte, som den optimist jag är ... Den här har jag också köpt, kände att jag ville äga ett eget ex.

Copyright Klimakteriehäxan

Det där som tornar upp sig ...

I går tog jag ett djärvt grepp och publicerade foton på tre olika torn som min blick fastnat på på senare tid när jag rört mig i huvudstaden. Kaxigt lovade jag att i efterhand berätta vilka byggnader tornen sitter på. Visst, två var enkla att definiera. Men det tredje ...? 

Det första tornet har jag fotograferat stående på Sankt Eriksplan. Fint med de stora öppningarna under koppartaket. Adressen är St Eriksplan 1 och i bottenvåningen finns en krog, i övrigt verkar det vara bostäder i huset, som byggdes kring 1920-1930. Men varför det har försetts med ett torn lyckas jag inte klura ut!

Andra tornet som man kan spana in från Slussen föreställer så vitt jag begriper en fartygsrigg och sitter högst upp på Stockholms sjömanshem, även kallat Fengerska huset. Adressen är Peter Myndes backe 3. Huset uppfördes 1647 men har sedan dess moderniserats.

Det tredje är det från vilket Hesa Fredrik tjuter över Södermalm klockan 15 den första måndagen i månaden (fast bara en gång per kvartal). Man ser det tydligt från Slussen, adressen är Hornsgatan 1 (Kvarteret Jupiter).  Byggdes1913 efter ritningar av Ivar Tengbom och var från början Stockholms Enskilda Banks kontor på Södermalm. 

Puh, jag nådde i alla fall nästan ända fram ... undrar om jag kan hitta fler fina torn framöver? Man vet aldrig när det tornar upp sig framför en!

Copyright Klimakteriehäxan

Lättläst, romantiskt och spännande

Det där blir ju lätt, tänkte jag när jag såg vad Skriv-Robert valt för tema för denna veckas tisdagstrio. Men när jag tittar på listan över mina lästa böcker blir det väldigt tydligt: jag läser absolut mest av nordiska författare och de flesta av dem är mina landsmän!  Böcker av tre utomnordiska favoritförfattare ska det nämligen vara i dag.

Visst läser jag annat också, men inser att det är väldigt lätt att trilla i fällan och upprepa mina gamla favoriter som tips. OK, jag gör ett försök!

Om jag vill ha något lättläst som med största säkerhet fångar mig tar jag gärna till britten Jeffrey Archer, parlaments- och överhusledamoten som åkte i fängelse bl a för mened. Han fortsatte skriva i sin cell, med oavbruten framgång. Bland hans böcker finns både rena romaner och historier med verklig bakgrund.

Om jag vill ha något åt det romantiska hållet kan jag hamna hos tyske Jean-Philipp Sendker, som levt många år i Asien och verkar kunna Kina utan och innan. Han har en lysande förmåga att sätta ihop sina historier med kinesisk vardag som jag verkligen uppskattar, ibland blir det spännande också.

Om jag vill ha något åt det riktigt spännande hållet kan jag tänka mig att ta ett rejält hopp bakåt och läsa om "Papillon" av Henri Charriere. Filmen, med Steve McQueen och Dustin Hoffman i gryende karriärer, var stundtals riktigt gastkramande den också. Dramatisk flykt från ruskig fängelsemiljo. Författaren har hävdat att historien till stora delar är självbiografisk, något som expertis betvivlar. Men vad gör det? Bra läsning oavsett sanningshalt!

Copyright Klimakteriehäxan

När saker tornar upp sig ...

Om man säger att saker tornar upp sig i ens liv betyder det nog oftast att man fått någon sorts problem, kanske inte jätteallvarliga men hindersamma ändå på ett eller annat vis. Nu tänkte jag att jag skulle försöka pigga upp denna måndag med något som verkligen tornat upp sig framför mina ögon, men helt utan problem! Bara starka, pigga pekpinnar mot rymden, mot blå himmel!

Tror att det är när jag står och väntar på en eller annan buss som jag låter blicken flyga runt lite fritt, inte på jakt efter något särskilt men ändå ... Det är i det läget jag spanat in dem, mina torn på olika platser i Stockholm. Tycker de är riktigt fina och tänkte att kanske blir måndagen gladare med något uppåtsträvande mot himlen, där solen faktiskt lyser i dag!?

Den som vill roa sig med att klura på var i stan de här tornen finns är välkommen, jag kan leverera korrekt svar lite senare, kanske i morgon? 
Det är Debutsky som vill se till att vi får gladare måndagar, ett initiativ det är lätt att bejaka. Önskar er förstås glada dagar hela veckan!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om att prokrastinera

Att möta en deadline i sista sekund gör att man putsar lite mindre och låter idén vara lite spetsigare och mer unik.

-Se där, vi som är prokrastinerare ända ner i hårrötterna, vi får äntligen lite tröst! Panik föder kreativitet, det konstaterar nu folk som forskat i ämnet. Dagens Nyheter skriver om detta och intervjuar bl a professorn vid Handelshögskolan i Stockholm Micael Dahlén. Klurigare problemlösningar kommer nog lite oftare i sista sekund, tror han. Ja, vi är många, vi som skjuter upp saker och ting i det längsta, men nu kan vi alltså luta oss mot vetenskapen och hävda att vi faktiskt sköter oss rätt bra ändå ... tack för det!

Veckans bild är vald för framtiden

När jag väljer Veckans bild denna gång är det inte alls med tanke på fotots eventuella "konstnärliga" kvaliteter.

Nej, det handlar bara om att jag plåtat vårens sista vitsippebukett, slutblommade är de nu vilken dag som helst. Så här i spurten har de blivit så långa och kraftiga att de verkligen kan kallas snittblommor, men de blir förstås inte gamla inomhus ändå, trots att de får stå så fint i en keramikpåse från Rosenthal.

Men så här är det: någon dag i november när himlen är både låg och grå och jag känner mig likadan, då ska jag klicka fram den här bilden och få hoppet tillbaka igen. 

Två foton till petar jag in här. De skulle kunna ha hämtats från mitt flumkonto, om jag nu bara hade haft ett sådant ... Men jag satt på ett tåg och började titta på spegelbilden i fönstret av den unga kvinna som satt i sätet framför mig. Åhå, är det så det ser ut om man råkar ha dubbla händer, tänkte jag, och förevigade detta. 

Åke är mannen som håller koll på bloggarnas bilder från veckan. Du hittar honom och andra bloggande fotografer här. Kolla! Häng på!

Och så rundar jag av med ännu en hint om vad jag påpekar i rubriken: det som
 komma skall. 

Copyright Klimakteriehäxan